söndag 2 mars 2008

Att ta farväl av sitt döda barn är ofattbart, att våga dela den stunden med fler är stort. Vi är oerhört tacksamma för att vi fick vara med och se och sörja honom, en liten pojke, så fin. Jag önskar så att han skulle ha fått växa upp ibland oss. Att hans föräldrar skulle ha besparats denna sorg.

Men det blev inte så.

3 kommentarer:

Peo sa...

Ofattbart.
Mycket starkt att ni i vänkretsen kan dela en sån händelse.
Ni som vänner behövs ju också nu när det blir vardag. lämna dem inte.

Carolina sa...

Jo det känns viktigt. De bjöd in hela cellgruppen samt familj och lite övriga vänner. Så vi var ganska många. Då blir deras förlust även verkligare för oss.

Anonym sa...

oh...jag känner så med dem, vet ju vad dom går igenom i och med att jag misst två barn själv.

Vad skönt för era vänner att ni finns där och stöttar och lyssnar, det är det viktigaste!

Kram Gita