Nu börjas det...

Jaha, då ska vi snart gå på vår första 40-årsfest i vänkretsen.......skönt att jag inte är först, även om jag ligger i det äldre skiktet i de flesta sammanhang...men det är några före trots allt... Men det känns ändå lite konstigt. Jag minns ett och annat firande då mina föräldrar vänner fyllde 40 och det känns skrämmande att mina barn nu är i den sitsen......well, bara att acceptera faktum.

Egentligen är jag inte så rädd för åldern, det är min egen brist på insikt som skrämmer mig. Åren kommer inte precis tillbaka och de rusar fram fort. Om jag inte passar mig så har livet rusat förbi och jag har glömt att njuta av det! Den stora lärdomen är förstås att livet ju inte är slut vilket man ju lätt kan tro i sin förvirrade ungdom. Jag minns ju att jag trodde att det skulle bli tråkigare när man blir vuxen-vuxen....och jag vill minnas att jag i min enfald räknade med att vara det redan vid 27....jag tyckte att det var synd att jag skulle vara sååå vuxen vid millenieskiftet....Jag tänkte mig att jag hade kunnat uppskatta det mer om jag inte var så gammal...:). När det sen var dags kände jag mig ju inte alls särskilt mcket äldre och jag längtade verkligen inte efter att vara 20 igen.

Risken med min generation är väl att vi aldrig blir riktigt vuxna utan lever i illusionen att vi fortfarande tillhör "ungdomarna"....patetiskt men inte desto mindre sant. Jag tycker ibland synd om mina barn som har fått så omogna föräldrar. Men det är väl så att denna ambivalens delas av de flesta vuxna, även de som är äldre än oss. Man förändras nog inte så mycket trots allt.
Det ger hopp om att vi ska kunna fortsätta ha trevligt med våra vänner även när barnen är utflugna! Hurtigrutten och andra kryssningar skall förgylla vår ålderdom:) .....har jag tänkt...men man vet så lite. Det är därför man ska leva nu!

Vi har haft en trevlig helg i alla fall. Lördagen tillbringades med fam B med tillhörande grannbarn:). Vi gick på bio och såg "Draktränaren", barnen hade väldigt trevligt. Det är så roligt att se dem alla tillsammans, vänner är verkligen en gåva i livet! Sen åt vi mat hemma hos oss och hade jättetrevligt. Det är så härligt när barnen roar sig själva och vi kan sitta och analysera vad som blev av våra liv utan att bli avbrutna!
Idag åkte vi till kyrkan - Kjell pratade om hur vi kan hantera livets stormar. Väldigt bra. Livet flyter ju som bekant inte alltid på friktionsfritt, och det underlättar om man är lite beredd på det så att man inte står där handfallen. Även då är ju vänner livsnödvändiga. Våga vara vänner när livet är på riktigt, ytlig vänskap fungerar när livet flyter på men det är inget att hålla i när det blåser.

Här utropas nu ett leve för vänskapen! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaa!