Ja, vad säger man? Dottern fyller 7 på fredag, undrar om vi vågar sjunga lite oskyldigt för henne eller om det förstör hela upplevelsen för henne. Jag vet ju att det är jobbigt att bli sjungen för men jag tänker mig att det kanske är något man måste vänja sig vid.... vad vet jag... de flesta accepterar ju sjungandet, hur jobbigt man än tycker att det är. Ska jag välja att tolka det som positivt att hon har integritet nog att säga nej, eller ska jag oroa mig?
Hon vägrar ju även gå med i lucia-tåg och andra scenframträdanden, skolan eller kyrkan spelar ingen roll..... what to do???
I övrigt är hon inte lika blyg som förut. Ibland blir man inte klok på ungarna:-)
2 kommentarer:
Amen, amen!
Jag har ju också avskytt att blivit sjungen för, och jag gillar det inte än. Kanske man skulle saknat det om familjen inte gjort det. Jag vet inte, vi är konsiga vi pastorsbarn..... :O). Brorsans barn gillar det inte heller så de firar inte på morgonen utan senare på dagen. Jag tycker det är rätt mysigt när familjen samlas på morgonen nu, tror barnen hemma hos mig skulle sakna det. Lycka till med kalasandet! Kram
Skicka en kommentar