Nu hoppas jag att barnen somnar snart....de är nattade och småpratar lite, med lite tur behöver jag inte gå in igen....men man vet aldrig.

Idag vaknade Alex med ett leende för första gången på säkert 2 veckor.....han har varit i någon utvecklingsfas som gjort honom till ett mindre monster. Vissa dagar förra veckan fick jag först pressa pojken ner i overallen för att sedan med nödvändigt våld trycka ner honom i bilbarnstolen samtidigt som jag försöker knäppa bältet innan han hinner åla sig ur alltihop....samtidigt som han vrålar som en mistlur:jag vill....jag vill....jag vill....
Vad han vill får vi aldrig riktigt veta, men det är uppenbart att det inte är detsamma som jag vill....

Sedan upprepades denna reaktion i pricip varje tillfälle under dagen då vi inte tyckte som han....när vi väl kom hem i bilen ville han inte komma med ur, han ville sitta kvar....det ville han verkligen....

Nu sjunger de båda glatt i sängen....borde de inte vara trötta nu? klockan är ju kvart i 9. Alex ska nog inte sova alls på dagis, han blir uppenbart för pigg på kvällen. Vendela somnar ofta snabbare.

Jag lider lite med min vän Linda som nu är höggravid gräsänka med en vild 1½-åring i två veckor....hennes man är i Indien med 3 vänner, varav ännu en har lämnat(tillfälligt givetvis)sin hustru i exakt samma sits. Jag är hemma själv ikväll(bara 1 kväll) och tycker lite synd om mig själv...:-)!!! Kolla in "Sara goes India" så kanske ni kan får en skymt av dem(de som är i Indien förstås!).

Nu måste jag se Cityakuten!