Trevlig dag på jobbet idag, redan före lunch hade vi krossat budget! Känns alltid bra! Vet dock inte hur dagen slutade då jag går hem 16 på torsdagar.
Maken jobbar sent ikväll igen, det är lite synd om honom, det är lite mycket för honom just nu. Ledig helg hägrar i alla fall så det är ju ganska så nice(svårt för att inte säga omöjligt att använda det ordet utan att tänka på Sällskapsresan....).

Det är lite för mycket bra på TV ikväll, det tvingar mig att vara vaken lite längre än jag eg borde....Jag tror att jag ska skylla en del av mitt stora TV-intresse på min TV-lösa uppväxt. Vi fick ingen TV förrän jag var typ 10 år. Vi bodde i Thailand då och som jag minns det gav våra föräldrar upp när vi började titta på grannens TV genom att kika in genom deras fönster emedan vi satt på muren som skiljde våra tomter åt(ett tips vi fått från barnen i missionärsfamiljen som bodde i huset före oss, tack Hanssons). Sedan dess har tv-serier och film alltid varit uppskattad avkoppling hos mig.

En annan orsak kan också vara att vi alltid har läst mycket böcker i vår familj, så kärleken till en god berättelse har alltid funnits. Nu har vi alla ganska olika åsikter om vad som är en bra story...men det är ju alltid individuellt! Jag hade som 11-åring väldigt stort intresse för Dallas(till min mors förtret), och försvarade det hela med att jag då skulle lära mig hur jag INTE skulle leva mitt liv. Och jag hade rätt, mitt liv är på de flesta(om inte alla) plan väldigt långt ifrån Dallas:-) Så helt skadligt kan det inte ha varit.

En annan orsak till min allätande attityd till olika tv-serier är att min känsla för kvalitet( det handlar eg inte om att jag inte ser skillnad utan att jag inte alltid bryr mig - läs Days of our Lives....)kan ha grumlats något av insupandet av diverse skådespelar- och manusmässigt förkastliga thailändska tv-serier under tonåren....

så kära vänner nu ska jag ta del av vem som vinner American Idol!!!