Vad är det för fel när man är helt seg hela helgen??? Ovanligt nog inga sena kvällar, bara jobb och vänner??

Har inte varit ngn bra säljare denna helg tyvärr, kunderna var väl inte särskilt på heller....så det hänger väl inte enbart på oss, men det är så grymt frustrerande att grundenergin är så låg. Men det reder nog upp sig. Det brukar det göra.

Följde med till kyrkan innan jobbet idag. Trevligt men lite tråkigt att behöva gå iväg, såg många vänner jag inte pratat med på ett tag. Det känns ibland som om tiden bara rinner iväg och man hinner inte med riktigt. Men jag gissar att jag inte är ensam om att känna så. Det är inte helt lätt att prioritera i livet, särskilt när både jag och maken har vuxit upp i familjer som har prioriterat andras behov och plikt framför det egna. Fint på många sätt, känner dock att det är otroligt lätt att bli uppbokad fullständigt men allt och alla. Vi har liksom ingen riktig spärr, vi vet knappt själva vad vi vill. Det är även lätt att få dåligt samvete för att man säger nej eller satsar på något "oviktigt".

Ibland är det svårt att veta vad som är viktigt, det känns faktiskt ibland som att det faktiskt är livsviktigt att göra lite onödiga prioriteringar ibland. Men var går gränsen? Och är dte så farligt att göra en felbedömning då och då? Det är väldigt lätt att döma sig själv hårt.
Jag är för att ställa höga krav på sig själv, att ha höga ideal om det egna livet, men den som är gladast vinner livets tävling tror jag. Att vara glad är en sann utmaning, att välja glädje. That's my mission! Eva Röse sa ngt om det i en intervju i en tidning jag skummade igår, klokt sagt!

Godnatt!